TENS

Tens används vid både akuta och långvariga smärttillstånd, framför allt när smärtan har sitt ursprung i leder, skelett, muskler, hud, viscera eller i nervsystemet, dvs. såväl nociceptiv som neurogen smärta.

Tens kan räcka som enda behandlingsform, men kan också vara ett värdefullt komplement till annan farmakologisk och/eller fysikalisk behandling.

Vid TENS utnyttjas nervsystemets egna smärthämmande mekanismer.
Detta sker på två sätt:

Högfrekvent TENS: aktivitet i grova, inåtledande nervtrådar. Hämmar impulsöverföringen i smärtbanorna redan på ryggmärgsnivå. Vanligtvis används en stimuleringsfrekvens på 50-120 HZ.

Lågfrekvens, akupunkturliknande TENS: stimulerar motoriska efferenter så att synbara muskelkontraktioner uppstår. Smärtlindring med lågfrekvent TENS sägs uppkomma genom frisättning av kroppens egna, morfinliknande ämnen, endofiner.

För att TENS ska ge gott resultat är individanpassad och omsorgsfull utprovning viktig.

Graden av smärtlindring avtar i vissa fall med tiden.

Uppföljning ska göras med täta intervall. Vid långvarig smärta kan det behövas fem till tio behandlingar innan resultat erhålls.

http://www.cefar.se

 

ULTRALJUD

Vid ultraljud överförs mekaniska svängningar från en speciell apparat till kroppen. Ultraljudsvågorna värmer upp djupt liggande vävnader, men man brukar inte uppleva någon direkt värme under behandlingen. Ultraljudsbehandling kan ge tillfällig lindring av smärtor som beror på inflammationer i senor, muskler eller bindväv.